Det är en vanlig erfarenhet att man kan klara sig utan godsaker, men om man tar lite så går mängderna genast överstyr. Och man undrar – där den skyldige vanligtvis hittas i ”sötsuget”, sockerberoende eller något liknande. Och visst känns upplevelsen just som ett beroende, men i slutändan handlar det inte om matens egenskaper utan om inlärda beteendemönster hos människan – och dessa kan påverkas. Så du kan faktiskt lära dig att gå från att vara sötsugsberoende till att inte vara det.
Varför tappar man kontrollen över ätandet?
Bakom denna erfarenhet kan man hitta många olika saker (mer om detta senare). Men där finns praktiskt taget alltid ”förbjuden frukt” och begäret efter den, det vill säga godsaker har i ens eget sinne gjorts till något som bör undvikas och man kan inte äta det med måtta. Och så är det med mat – precis som med många andra saker – att denna undvikande tanke dämmer upp begär riktade mot den förbjudna maten.
När tanken en gång har bildats i huvudet att man inte borde äta en viss godbit, så resulterar det i forskningssituationer ganska regelbundet i ungefär 2-3 gånger ökat ätande av godsaker. Detta återspeglar ökningen av begär som en följd av den negativa tanken och är början på idén ” att en chokladkaka bara gör en arg, det måste vara en hel platta!”
När sedan en person som försöker vara utan godsaker ändå någon gång tänker ”tillåta” sig exempelvis en chokladpralin, så räcker ju inte den ena pralinen till någonting. En lämplig jämförelse för uppdämda begär skulle till exempel vara en riktig damm. När man inte äter godsaker är dammen ”intakt”, men när den första pralinen (eller något annat) tas så ”brister” dammen och allt uppdämt begär (som vatten) kommer igenom. Och då går det åt nästan alla godsaker som finns hemma.
Så kärnproblemet är den bakomliggande förbjudna tanken. Och den blir bara starkare av försök till godisförbud. Lösningen är att lära sig äta dem tillåtande och med måtta. Godisförbud kan fungera ett tag, men för de flesta spricker det förr eller senare.
Hur försvinner upplevelsen?
Vanligtvis när man sedan börjar lära sig måttlighet, så tappar man fortfarande kontrollen över ätandet – man blir rädd, tron på möjligheten till måttlighet för en själv kollapsar och beteendet återgår till det gamla undvikandet. Här måste man skilja på två fenomen:
Det lönar sig att ge tid för att lära sig något nytt
Även med goda utgångspunkter tappar man kontrollen över ätandet i början av inlärningen av måttlighet. Det är en utopi att tro att man plötsligt kan skaka av sig historiens börda bara genom att ge tillåtelse att äta.
Visst lurar avhållsamhetens kraft där i bakhuvudet och driver begären ett tag. Men när man ger utrymme för tillåtelse så hittar man det ganska snabbt ändå.
Man försöker bli av med godsaker vid fel tidpunkt
En mycket vanligare situation är dock att man försöker lära sig tillåtelse när många andra saker som driver begär fortfarande är fel. Om måltidsrytmen är fel, man försöker uthärda med lite ätande, stressnivåerna är höga eller känslor styr ätandet, så förändrar tillåtelse ingenting. Det leder sannolikt bara till ökat ätande av godsaker.
Och det viktigaste är att först ta hand om dessa andra saker och samtidigt lära sig tillåtelse med godsaker. Eller om man verkligen är rädd för godisattacker så börjar man lära sig tillåtelse först när man börjar känna att nu är andra levnadsvanor i ordning.
Det kan förstås ta ett år, men vad kan man göra när saker kan vara svåra och man inte ser några raka framgångshistorier här – dessa saker måste tas om hand i vilket fall som helst och då börjar tillåtelsen fungera. Visserligen skulle godisförbudet också fungera mycket bättre än tidigare i det här skedet, men jag föreslår ändå att man lär sig tillåtelse istället för godisförbud.
En ytterligare faktor är också uppfattningen om måttlighet, som jag har skrivit om tidigare. Ett vanligt problem är att man tänker sig tillåtelse som att äta ett par bitar choklad en gång i veckan. Men det är ju ingen tillåtelse för de flesta utan en känsla av tillfredsställelse kräver för de flesta mer godsaker och oftare.
Andra hjälpande faktorer
Det handlar förstås inte bara om inställningen till godsaker. Det handlar också om stresstillstånd, känslor och annat ätande. För lite och ojämnt ätande ökar begären hos vem som helst. Vissa äter för sina känslor. Och stress styr ätandet mot sötsaker.
Dessa är alla viktiga saker att ta hand om, om man identifierar att de är fel – och de är väldigt ofta fel. Så arbetsordningen för att sträva efter måttlighet i godisupplevelsen kunde vara något sådant här:
Sinnet påverkar kroppen
Är du utmattad, stressad eller har du humörproblem – förbättra situationen, sök hjälp, stärk dig. Att äta på grund av stress kan mycket väl påverka varför du ständigt känner för godsaker som innehåller socker.
Använd lämpliga portionsstorlekar
Du äter väl inte för lite? Ät gärna så mycket som du vill men mestadels kvalitativ och varierad mat. I princip får man äta stora mängder hälsosam mat, så länge maten är av rätt slag.
Jämn måltidsrytm
Lär dig att äta jämnt, eftersom det håller begären i schack. Då väljer du inte heller lika lätt alternativ som innehåller snabb energi.
Tillåtelse att unna sig
Ge dig själv tillåtelse att äta godsaker. Du äter mestadels ordentlig mat, men om du känner för godsaker så får du äta dem med gott samvete. Tillåtande ätande betyder ändå inte att allt som kommer framför näsan måste ätas.
Det är ingen stor överraskning att marschordningen är ganska likadan som vid viktkontroll i allmänhet. Måttlighet i allmänhet kräver vissa saker.
